Jag skapar täckmaterial och lägger ut. Jag sår, driver upp plantor , planterar ut, vattnar samt arragerar om när någon ny idé dyker upp. Jag sitter även och njuter av det vackra och fyller mina batterier. Det behövs eftersom jag arbetar hårt ibland, speciellt på våren. Sommaren -20 står vi tre personer och fyller några säckar med gräs till odlandet. Då klickade det till och jag säger: "Vi är jordodlare". Det tog mig 40 år att komma på det ordet.
Skaffa material kan ses som jobbigt. Men jag tycker inte det, tvärtom ger det mig kontater i bygden med trevliga människor. Ett par kilometer bort ligger ett litet samhälle och där knackade jag på en gång hos äldre par i villor med många stora träd och frågade om det var så att de kastade bort sitt löv, vilket de gjorde. De behövde inte de nedfallna löven så jag fick deras löv och de fick honung av mig, när jag hade bin. Nu för tiden försöker jag göra någon annan tjänst tillbaka.
Ibland går det inte så bra för bönderna med alla stora balar och rullar. En del blir förstört och erbjuder jag transport-kostnad så hamnar de här. Min närmaste granne är en stor kyrkogård och där får jag gräs och löv så mycket som jag kan drömma om. Som gentjänst klipper jag kyrkans 15 äppelträd. Det blir en jättehög med löv över på hösten som jag använder till nästa sommar när masken har festat upp höstens dukade bord och för att göra en rejäl lövkompost till min jordproduktion.
John Seymour prisar täckodlingen i sin bok Självhushållning i trädgården men säger samtidigt att det sättet att odla inte vore möjligt om alla skulle göra så, det räcker inte täckmaterialet till för. Det är sant, men vägen dit är lång , mycket lång. Egentligen sågar jag nu på den gren jag själv sitter på. Därför att om jag lyckas övertyga tillräckligt många, särskilt de i min omgivning, får jag problem. Då behåller de lövet för eget bruk. Till exempel, en av de två i grannsamhället som jag hämtat löv hos tidigare sa att de vill skapa egen jord av löven. Men det finns rätt stora tomter utan rabatter och odlingar som inte behöver sittt "avfall". En kyrkogård är ett sådant område. Vad som skulle kunna hända är att de som har gott om löv började sälja det. Det tycker jag egentligen vore bra för det är en resurs som borde värderas bättre istället för att som nu betraktas som avfall och kastas.
För mig är det i varje fall mycket värdefullt.
